-

mä en vittu jaksa tätä enääääääääääääääää

lopettakaa jo mä pyydän :<<<

Publicerad 08.07.2014 kl. 23:15

-

<3333333333333333333

oh my ........

smörgåspojken :'))))

Publicerad 04.07.2014 kl. 23:13

-

more broken than ever

vitun hiirulaiset

Publicerad 30.06.2014 kl. 23:47

-

ASDASDASDASADSADSDA

vittu

 

 

Publicerad 25.06.2014 kl. 22:00

-

let the recovery begin again

why do I never learn

Publicerad 16.06.2014 kl. 22:48

-

borrowing happiness from tomorrow
Publicerad 15.06.2014 kl. 20:30

-

should really stop fucking with my brain

Publicerad 10.06.2014 kl. 20:47

-

I cannot believe I actually blew a thing that might have been the best fucking thing of my life

 

i am soooo so so so so sorry (and apparently desperate for free stuff)

Publicerad 04.06.2014 kl. 00:07

-

high for this
Publicerad 30.05.2014 kl. 16:20

-

nobody said it was easy

noone ever said it would be this hard 

Publicerad 22.05.2014 kl. 22:50

-

vittu mä vihaan sua

kyl mä taidan sittenki olla vähän katkera

painu vittuun kiitos moi

Publicerad 21.05.2014 kl. 22:46

-

Har redan en tid känt mig konstig. Snart börjar det kännas för mycket, det känns bara som om jag måste få tala ut om dethär. Men vem fan ska jag tala med, det finns bara en enda människa jag vet att aldrig skulle döma mig för vad jag gjort eller hur jag känner och hon befinner sig utomlands för tillfället.

 

Jag förstår inte riktigt hur allt detta började, hela det här året har varit en enda dimma för mig. Jag minns bara att jag i början var väldigt motsatt mot allt detta, men plötsligt står jag där, mellan de där tre killarna och ber dem om en tjänst. För dem var det någonting helt vanligt, men för mig någonting som senare kommer att ändra på precis allting – än idag önskar jag att någon faktiskt hade varnat mig innan. Å andra sidan funderar jag ofta på om jag verkligen skulle ändra på någonting om jag fick chansen till det, jag menar, detta har hämtat med sig sååå mycket nytt (som min kompis sade,  har det gett mig/oss de allra bästa tiderna jag någonsin kommer att ha) men samtidigt har jag gått miste om de flesta av mina gamla vänner, chansen att lära känna mina studiekamrater samt en massa, massa grejer jag kunnat göra med till exempel min familj. Men nej, jag valde att gå den andra vägen. Än idag har jag en enorm ångest inom mig, eftersom jag på riktigt inte vet var jag kommer att befinna mig då hösten börjar och skolan drar igång igen. Jag är inte klar att ge upp allt dethär, men redan nu känns det som om jag gått för långt. Vad hände med alla mina värden och principer?

 

Jag hörde någon säga, att man alltid ska komma ihåg att inget av detta är påriktigt. Och hell yes, har nog aldrig hört någonting så sant som det där. De som jag tror att är mina ”nya vänner” duger jag endast som sällskap åt när någonting händer någonstans, och de kan inte ens ta mig som jag påriktigt är, utan allt det där. Dessutom har allt det roliga försvunnit nästa dag, och det enda jag blir kvar med är dendär samma jävla ångesten. FAST jag efter varje gång svär att det igen varit något av det bästa i mitt hela liv.

 

Att stanna kvar i ett uselt parförhållande för att jag var orolig att min kontakt till detta skulle brytas i och med att förhållandet tar slut är också av de sjukare grejerna jag kommit på när jag stannat upp och tänkt lite. Dock har det istället spårat ut helt och hållet, jag antar att jag behövde någon som kunde hålla reda på mig och säga till när det blev för mycket.

 

Jag vet nog att jag kan ta mig ur dethär. Det kräver bara att jag hittar någonting annat jag kan lägga min tid på, eller så är det bara att ändra på min attityd om allt detta. Jag klarar mig ju utan det där? Scenen älskar jag ju för det, oberoende om jag är ute eller inte. Musiken är vad som håller mig vid liv och mitt huvud klart. För jag är inte redo att lämna den. Dock är jag orolig att inget någonsin kommer att kännas normalt igen. Har jag påriktigt lyckats förstöra en väldigt betydlig del av mitt liv nu redan? Ändå vet jag att jag själv klarar mig, men det värsta är att följa med hur människor jag bryr mig om sjunker bara lägre och lägre. Fast de inte är ”påriktigt”, de kommer inte att finnas där föralltid. Men jag bryr mig om dem, och jag vill inte se hur det blir starkare och starkare och hur deras mål i liven sakta blir bara mer och mer diffusa.

 

Getting to know these people was the best yet worst thing that’s ever happened to me

 

And yeah, if you ask, I won't explain. not ever

Publicerad 21.05.2014 kl. 01:16

-

"ei ois uskonu et sä tuut joskus käyttää useemmin ku mä"
Publicerad 20.05.2014 kl. 21:48

-

det värsta är

att jag inte vet om jag skulle gå tillbaks och ändra på nåt ifall jag kunde

Publicerad 19.05.2014 kl. 23:46

-

this is getting waaay out of hand

fuckkkkk

Publicerad 18.05.2014 kl. 21:01